Min surdegar fick jag på surdegskurs på Englas Café. Råger och Vete-Lina heter de, och de härstammar från Rosendals trädgård. Nästan 18 år gamla! Jag är glad att jag fått dem, för sedan jag flyttade ifrån Malmö har jag inte fått någon fart på surdegarna jag provat. Men de här har jäskraft!
Jag såg nyligen att det finns surdeg att köpa i kyldisken i mataffären. Måste man verkligen köpa surdeg? Finns det någon marknad efter att alla intresserade har köpt sig en burk och sedan sparat undan vid varje bak?
Jag vet att mina knäcken skulle bli dyra om jag köpte surdeg varje gång...
Knäckebaket går fort framåt.
Så här blev det! Avnjöts av hela familjen faktiskt. Knaprandet är beroendeframkallande. Utlåtande från tioåringen: "Du är så bra på att göra knäckebröd! Mycket godare än butikernas!".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar